Att skriva har alltid varit en övning i att välja ord med omsorg. Att forma en känsla, en tanke, ett minne – och försöka överföra det till någon annan. Det har varit en mänsklig konst i tusentals år. Men nu, med AI vid vår sida, förändras spelet. Vi har gått från att skriva för någon till att skriva till en maskin – i form av något vi kallar prompts.
Men det intressanta? Ju mer AI:n utvecklas, desto mer påminner promptskrivande om poesi.
Vad är en prompt egentligen?
I sin enklaste form är en prompt en instruktion. Du skriver något som AI:n ska svara på. Det kan vara så torrt som “skriv en artikel om molntjänster” eller så levande som “beskriv en regnig onsdagsmorgon genom ögonen på en pensionerad robot.”
Och det är där magin börjar.
För det handlar inte bara om att ge kommandon – det handlar om hur du väcker en respons. Precis som poesi, där varje ord bär vikt, blir en bra prompt ett slags frö till något större.
Mellan precision och poesi
Jag minns första gången jag experimenterade med kreativa prompts. Jag ville få en AI att beskriva en fiktiv stad där tid gick baklänges. Min första version var ganska teknisk: “Beskriv en stad där tiden går bakåt.” Resultatet? En korrekt, men ganska intetsägande text. Fakta, logik, inga känslor.
Sen ändrade jag den till:
”Du är en gammal resenär som för första gången sätter fot i en stad där tiden inte längre lyder. Solen går upp när den vill. Minnet är framtiden. Åldrandet är ett val. Beskriv vad du ser.”
Skillnaden var enorm. Inte bara i resultatet – utan i upplevelsen.
Det var där jag insåg: en bra prompt är som att spela teater för en spegel. Du visar inte bara vad du vill, du gestaltar det.
Att prompta som en poet
Poesi handlar om laddning. Om att komprimera mycket mening i få ord. Det handlar om rytm, om ton, om undertext. Precis som bra prompts. Här är några saker jag lärt mig längs vägen:
1. Sätt scenen
Precis som i en dikt – ge AI:n en kontext. Inte bara “skriv en novell” utan “föreställ dig att du är en 14-årig flicka på en rymdstation, och jorden har just slutat svara.”
2. Använd sinnena
AI förstår detaljer. Lägg in dofter, ljud, väder. ”Skriv ett stycke där regnet luktar av sot och bittermandel” ger något helt annat än ”beskriv regn.”
3. Var personlig
Testa att skriva prompten i jag-form. ”Jag vaknar ensam i ett hus där varje vägg viskar mitt namn. Skriv nästa stycke i min historia.” Det bjuder in AI:n att fortsätta något levande.
4. Var öppen för oväntade svar
En prompt är inte en beställning – det är en dialog. Om du vågar släppa kontrollen lite får du ofta något tillbaka du inte kunde förutse.
Det mänskliga i det artificiella
Att skriva med AI är inte att ge upp sitt skapande – det är att utöka det. Jag har fått nya perspektiv, oväntade metaforer, udda vinklar jag själv aldrig hade tänkt på. Inte för att AI:n vet mer än jag, utan för att den har läst så många röster att den ibland säger något som klickar till i mig. Som ett bokcitat man inte visste att man behövde.
Men det är fortfarande jag som håller i penseln. Jag som väljer vad som får stå kvar. AI är ett verktyg – men också en spegel. Ju mer mänskligt du skriver, desto mer mänskligt svar får du.
Vill du lära dig mer?
Om du vill fördjupa dig i promptskrivandets konst, finns det ovärderliga resurser på OpenAI:s own blog. De skriver om struktur, stil, och hur man får ut mer av en AI – både kreativt och praktiskt. Väl värt en genomläsning.
Vi står i början av ett nytt sätt att skriva. Ett där vi inte längre är ensamma med våra texter, utan där vi har en sorts digital medförfattare. Det är nytt, lite läskigt – men också fyllt av möjligheter.
Och kanske är det så här vi skriver fram framtiden. En rad i taget. Tillsammans.
