Jag vet. Det låter som en konstig blandning. Kod och poesi? En utvecklare med Bash-script i högerhanden och Sylvia Plath i vänster? Men håll kvar vid tanken en stund – för det finns något vackert (och otroligt praktiskt) i att korsa världar som till synes inte hör ihop.
Jag tror nämligen att varje utvecklare skulle bli bättre på sitt jobb – och kanske även på att vara människa – om de läste mer poesi.
Kod är mer än logik
Länge har vi pratat om kod som ett språk. Ett sätt att kommunicera mellan människa och maskin. Men kod är också berättande. Det är struktur, rytm, uttryck. En välskriven funktion kan vara som en välformulerad vers – effektiv, elegant, nästan självklar i sin enkelhet.
Men precis som dålig poesi kan bli överlastad och kryptisk, kan dålig kod göra detsamma. Och lösningen är ofta densamma: att lära sig tänka i bilder, i ljud, i känsla. Att inte bara fokusera på vad som fungerar – utan på hur det upplevs.
Poesi tränar precis det. Det skärper blicken för stil. För nyanser. För det lilla som gör det stora levande.
Läsa för att skriva bättre
Jag märkte det själv när jag började läsa dikter mer regelbundet. Inte för att jag skulle bli poet, utan för att jag behövde få tillbaka någon form av språkkänsla efter att ha fastnat i commit-meddelanden och Jira-kommentarer.
Och något hände. Mina variabelnamn blev tydligare. Mina kommentarer blev mer koncisa. Jag slutade skriva kod som om någon maskin skulle läsa den – och började skriva som om en person med trötta ögon och ont om tid skulle förstå den.
För det är det vi glömmer ibland: andra människor ska läsa vår kod. Och människor tänker i rytm, i metaforer, i sammanhang. Inte bara i logik.
Andra oväntade life hacks från poesins värld
Så, vad kan vi som utvecklare konkret lära oss av poeter? Här kommer några av mina favoriter:
1. Redigera hårdare
Poeter vet att varje ord måste förtjäna sin plats. Samma sak borde gälla i kod. Dra bort. Skala ner. Om det inte behövs – ut med det. Minimalism är inte bara estetik, det är omtanke.
2. Se skönheten i det lilla
En dikt kan bygga en hel värld på tre rader. På samma sätt kan en elegant loop, en smart lösning eller en vältajmad return kännas nästan konstnärlig. Att uppskatta det lilla ger energi till arbetet.
3. Lek med språket
Kod är formell – men kommentarerna behöver inte vara det. Ibland är en poetisk kommentar mer minnesvärd än en teknisk. ”Den här funktionen vilar på en lögn, men det fungerar” har räddat mig från misstag fler gånger än jag vill erkänna.
4. Tåla tystnad
Poesi lever av pauser. Det gör tänkande också. Att kunna sitta i en tyst stund utan att direkt googla en lösning, utan att hoppa in i Stack Overflow – det är där insikterna föds.
Kod + konst = framtid
Det är ingen slump att de mest fascinerande idéerna inom tech just nu ofta kommer från människor som korsar discipliner. AI-utvecklare med bakgrund i litteratur. Dataanalytiker som målar. Produktdesigners som skriver romaner.
Vi behöver fler sådana brobyggare.
Teknik är inte bara vad vi kan göra – det är vad vi väljer att göra. Och de valen formas av våra referenser, vår fantasi, vår förmåga att förstå människor. Precis det som poesi tränar.
Ett sista tips
Vill du börja enkelt? Läs ett par dikter i veckan. Jag rekommenderar att börja med korta, samtida poeter – som Ada Limón, Ocean Vuong eller svenska Athena Farrokhzad. Inget krav på analys. Bara låt språket skölja över dig.
Eller ännu enklare: öppna Poetry Foundation och klicka på något slumpmässigt. Läs. Känn. Bläddra vidare.
Det kanske inte gör dig till en bättre utvecklare direkt. Men det kanske gör dig till en mer nyanserad sådan. En som ser detaljer. En som hör rytmen i kod. En som kan säga mer med mindre.
Och i ett yrke där det mesta handlar om att skapa ordning ur kaos – kanske är det just poesi vi behöver mest av allt.