Det finns en särskild sorts tystnad som bara uppstår när något verkligen har gått åt helvete. Inte panik, inte skrik – bara den där frusna sekunden då man stirrar på skärmen, försöker andas genom näsan, och inser: ”Jag har förstört något. På riktigt.”
Det har hänt mig. Flera gånger.
Det är lätt att tro att teknik handlar om perfektion – om system som ska funka, kod som ska sitta, logik som ska hålla. Men för mig har teknik snarare varit ett pärlband av katastrofer. Och även om jag kanske inte skulle vilja uppleva dem igen, så har de faktiskt lärt mig mer än någon tutorial någonsin gjort.
Så, med viss självdistans (och mycket skam i efterhand), här är några av mina största tech-fails – och vad de lärde mig om teknik, arbete och mig själv.
Fail #1: ”rm -rf /” – för att jag ville städa lite
Det var sent. Jag var trött. Jag skulle bara “städa lite” på en server jag jobbade med. Tog bort några onödiga mappar. Skrev ett kommando jag knappt kollade igenom.
rm -rf /
Jag behöver nog inte säga mer för dig som kan Linux. För dig som inte kan: det är kommandot som säger “ta bort allt. Nu. Utan att fråga.” Jag körde det som root. Ingen backup. Ingen ångerrätt.
Servern dog. Projektet pausades i en vecka. Och jag lärde mig:
📌 Radera aldrig när du är trött. Och aldrig utan backup. Aldrig.
Fail #2: Skicka fel version till produktionsmiljön – på en fredag
Klassikern. Jag jobbade med ett mindre webbutvecklingsprojekt. Vi var ett litet team. Alla hade mycket att göra. Jag var “effektiv” och pushade en uppdatering till live-servern direkt efter lunch på en fredag.
Problemet? Jag hade skickat staging-versionen. Med trasiga länkar, hårdkodade värden och ett par svordomar kvar i kommentarerna. Sidan kraschade. Kunden ringde. Vi tillbringade helgen med att rulla tillbaka och be om ursäkt.
Jag lärde mig:
📌 Inga deploys efter torsdag lunch. Punkt.
Fail #3: Bygga klart innan jag förstod problemet
Ett av mina tidigaste frilansuppdrag. Kunden ville ha ett ”enkelt bokningssystem”. Jag nickade, sa “absolut”, började bygga direkt. Skrev kod som en galning. Tre veckor senare visade jag en “färdig” prototyp. Kunden stirrade på den.
”Men… vi bokar inte tider. Vi bokar personer.”
Allt var fel. Grunden var fel. Jag hade byggt ett helt system utifrån mitt eget antagande, utan att lyssna. Det blev omtag från noll.
Och jag lärde mig:
📌 Kod kommer sen. Först kommer förståelse.
Fail #4: Sätta mitt ego framför användaren
Jag designade en dashboard. Den var snygg. Mörkt läge, coola grafer, sliders, animerade transitions. Jag var stolt. Tills jag testade den på en användare.
”Alltså… hur ändrar man månad här? Och vad betyder den där ikonen?”
Ingen förstod något. Det var snyggt, men opraktiskt. Jag hade designat för mig själv, inte för dem som skulle använda det.
Jag lärde mig:
📌 Bra UX handlar inte om att imponera – det handlar om att underlätta.
Fail #5: Tro att jag kan allt själv
Det här är kanske den mest ihållande fällan. Att inte fråga om hjälp. Att försöka lösa allt ensam. Att sitta i timmar med en bugg, fast det hade kunnat ta fem minuter om jag bara vågat släppa prestigen.
Jag lär mig det fortfarande, ärligt talat. Men varje gång jag vågat säga “jag vet inte” har det blivit bättre. Snabbare. Mänskligare.
Så:
📌 Det är okej att inte kunna. Det är inte okej att låtsas att man gör det.
Så varför dela med sig av sina misstag?
För att det är så vi växer. Inte genom att alltid ha rätt – utan genom att våga ha fel. Våga dela. Våga skratta åt det efteråt (även om det tar ett år).
Och för att teknik inte handlar om perfekta system – det handlar om människor som försöker förstå världen och ibland gör tokigt på vägen.
Om du också gillar att läsa om andras misstag (och kanske skratta igenkännande), rekommenderar jag varmt Stack Overflow’s Developer Stories. Där delar utvecklare med sig av sina egna fail moments – med både humor och hjärta.